rosannaoutsmarted

den brutala ärligheten.. om jag skulle försöka förklara den med ord hade det bara blivit smet ändå.
ingen kan riktigt förstå vad som rör sig i mitt huvud förtillfället, inte änns jag själv och då är det illa!
imorse skulle jag gå till bussen, bara gå sådär och jag blev helt totalknäckt.. vad hände lix?
efter promenixen kändes dock allt bättre men den där stunden jag var nere.. då var jag verkligen på botten.
jag byter humör från dag till dag och känner mej som ett pms-barn från kongo!
vad ska jag göra åt det då? det är väl bara att acceptera antar jag, men jag hajar ifall jag kan vara rätt knepig förtillfället. stackars mamma som måste stå ut med mej hela tiden, det är henne jag tar ut allt på.
måste be om ursäkt när jag känner mej lugn.
jag har egentligen ingen aning om vad som utlöser mina små utbrott som kommer.. det kan vara stress, krångel i allmänhet eller förvirring. eller helt enkelt en blanding av allihopa?

stress, jaa.. påtok förmycket stress.. vintervaritéen, körkorten, läxor och helger och aaah
krångel i allmänhet, de säger väl sej självt en hel del.. i allmänhet funderingar på saker lix.
förvirring, för ingen säger vad dom tycker och tänker. själv har jag kommit in i en period där jag inte orkar hålla inne tankar och sånt, det blir bara jobbigt.. tar massa tid och plats i hjärnan som just nu ska fokuseras på skolan, bara skolan!

gosh, de va längesen jag skrev ett såhär seriöst inlägg.. men sånna måste väl komma emellanåt också :)
hoppas detta inte drar ner alla som läser, själv mår jag mycket bättre nu när jag fått skriva av mej :D

bästa låten just nu: Lars Winnerbäck - Inte för kärlekens skull
den är verkligen underbarast och finast och mums bara!